Detaljerad information för diarienr  2019-02116  
 
 
Ämnesområde:
Beslutsdat:  2019-11-21
Namn:
De Koning, Dirk-Jan
Titel:  Professor
Kön:  Man
E-post: DJ.De-Koning@slu.se
Univ./Institution: Sveriges lantbruksuniversitet - Husdjursgenetik
Projekttitel (sv): Nya digitala och genetiska verktyg för att minska bröstbens skador i värphöns
Projekttitel (eng): New digital and genetic tools to reduce keel bone damage in laying hens
Värdhögskola:
SCB-klassificering: Strukturbiologi, Husdjursvetenskap, Genetik och förädling inom lantbruksvetenskap
Beviljat (SEK):  
Beskrivning: Det finns idag 6,6 miljarder värphöns i världen som tillsammans producerar 72 miljoner ton ägg årligen (motsvarande ca 120 miljarder ägg). Benskörhet och bröstbensdeformationer, som vanligtvis benämns bröstbensskador, är ett stort välfärdsproblem som påverkar många värphöns i både bur system och system för frigående höns (t.e.x. ekologiska höns). I dag saknas uppgifter om hur stor andel av hönorna i Sverige som har frakturer i bröstbenet men studier i andra länder tyder på att förekomsten är mycket högre än man tidigare trott och att skadorna förekommer oavsett om hönor inhyses i bur eller frigående. I Sverige har man uppmärksammat att det finns problem med bröstbensdeformationer men omfattningen på problemen har inte kartlagts. Från andra länder har rapporterats att bröstbensdeformationer kan förekomma hos hälften av djuren ibland hos fler. Eftersom samma kommersiella värphönshybrider används i Sverige som i resten av världen, så kan man befara att situationen inte är annorlunda i Sverige. Dessutom strävar svenska äggproducenter efter att förlänga hönornas värpperiod från 75 till 100 veckor. Därmed kommer en god skelettstyrka att vara mycket viktig för att hönorna ska kunna hålla sig friska och fortsätta att lägga ägg med god skalkvalitet. En förbättrad benhälsa bidrar till djurens välfärd, och i det långa loppet också till förbättrad hållbarhet för äggproduktionen, eftersom det behövs färre hönor för att producera samma mängd ägg.I projektet kommer vi att utveckla röntgenmetoder för att undersöka och kartlägga bröstbensskador hos värphöns från svenska gårdar. Vi vill se hur man genom avel skulle kunna minska risken för att bröstbensskadorna utvecklas. Efter att ha prövat ut en säker teknik för att undersöka bröstbensskador med röntgenmetod i Sverige, kommer vi att följa utvecklingen av dess skador i en värphönsflock som följs under hela värpperioden. Dessutom vill vi undersöka om det finns ett samband mellan förekomsten av bröstbensskador och andra egenskaper eller skador hos hönorna.För att utvärdera vilka möjligheter röntgenmetoden har för bröstbensundersökningar i avsikt att ge ett underlag för att kunna göra avelsutvärderingar, kommer 200 individer ur värphönsflocken undersökas vid regelbundna intervall. Vid undersökningarna kommer hönorna att röntgas (bröstbenet), vägas och bedömas avseende fjäderdräktens kondition och förekomst av hackskador. Samtidigt görs en bedömning av hur skevt bröstbenet är genom palpering (genom att man känner med fingrarna). Vid slutet av värpperioden avlivas de 200 hönor som följts under värpcykeln samt ytterligare 800 hönor. Dessa obduceras för att vi noggrant ska kunna undersöka hur skelettskadorna ser ut och jämföra med de röntgenbilder vi har på de levande hönorna. Genom att göra kemiska analyser av arvsmassan (genetiska markörer) vill vi uppskatta vilka delar av arvsmassa som kan kopplas till att hönorna har en risk för att få bröstbensskador och hur arvsmassan påverkar andra egenskaper som är kopplade till benstyrka och skelett. Vi kommer att fastställa samband mellan olika delar av arvsmassan och skelettegenskaper i samarbete med svenska värphönsgårdar och ett avelsföretag. Genom detta samarbete kommer vi att kunna för att utforma en plan för hur man genom avel på sikt skulle kunna minska förekomsten av bröstbensskador, så att djurhälsa, djurvälfärd, äggproduktion och hållbarhet i äggproduktionen skulle kunna förbättras. Studien kommer dessutom att resultera i en praktisk handledning för hur röntgenanalyser av värphönor ska genomföras på gårdsnivå, samt utveckling av en automatisk, datorbaserad, tolkning av röntgenbilderna. Därmed ökar möjligheterna att komma till rätta med problemen på längre sikt och öka välfärden för framtidens värphönor.