Detaljerad information för diarienr  2019-02127  
 
 
Ämnesområde:
Beslutsdat:  2019-11-21
Namn:
Riihimäki, Miia
Titel:  Doktor
Kön:  Kvinna
E-post: miia.riihimaki@slu.se
Univ./Institution: Sveriges lantbruksuniversitet - Kliniska vetenskaper
Projekttitel (sv): Att förstå tysta smittbärare av Streptococcus equi: nyckeln till att utrota kvarka?
Projekttitel (eng): Understanding silent carriers of Streptococcus equi: the key to the control and eradication of strangles
Värdhögskola:
SCB-klassificering: Klinisk vetenskap
Beviljat (SEK):  
Beskrivning: I Sverige förekommer årligen utbrott av den mycket smittsamma luftvägssjukdomen kvarka, som orsakas av bakterien Streptococcus equi subspecies equi. Sjukdomen orsakar både stort lidande för djuren samt ekonomiskt förlust och socialt lidande för drabbade stallägare. Sjukdomssymptomen varierar kraftigt mellan individer och drabbade besättningar, vissa hästar kan få kraftiga böldbildningar i huvudregionen medan andra hästar är symptomlösa trots akut infektion. Sjukdomen är anmälningspliktig och det drabbade stallet isoleras tills hästarna är symptomfria. Trots detta har sjukdomen blivit allt vanligare i Sverige.Ofta beror smittspridningen på att det finns så kallade tysta smittbärare som är kliniskt friska men bär på bakterien i svalget och kan sprida kvarkainfektionen vidare till andra hästar. En tyst smittbärare kan bära smittan i så kallade luftsäckar vid svalget flera månader/år efter en kvarkainfektion. Man tror att stress, t.ex. transport eller flytt som påverkar immunsvaret kan öka sannolikheten att dessa tysta smittbärare utsöndrar levande bakterier som i sin tur kan smitta nya hästar. Med moderna känsliga diagnostiska tekniker har man sett att det är betydligt vanligare än man har trott att hästar bär smittan länge efter en akut sjukdom. Dom tysta smittbärarna identifieras med PCR-analys där bakteriens DNA påvisas, vanligtvis lyckas man inte påvisa levande bakterier efter en akut infektion. Gensekvensering av bakterier isolerade från tysta smittbärare  har också visat förändringar i bakteriernas DNA (trunkerade stammar), som i sin tur kan påverka deras egenskaper (förmåga att infektera, utseende etc). Eftersom dessa tysta smittbärare har oftast inga kliniska sjukdomssymptom och kan träna, tävla och flytta till nya stallar utan restriktioner. Om djurägaren låter provta en symptomfri häst efter en genomgången kvarkainfektion för att försäkra sig om att den är smittfri men hästen visar sig att bära bakterien, måste den kliniskt friska smittbäraren isoleras från andra hästar och eventuellt antibiotikabehandlas för att säkert stoppa smittspridningen. Det finns dock inga vetenskapliga studier som visar hur smittsamma PCR-positiva tysta smittbärare är, eller hur länge efter att bakterierna har dött som bakteriernas DNA kan påvisas i hästens svalg.Ett av det viktigaste stegen i kvarkabekämpningen är att fastställa hur smittsamma de tysta smittbärarna är för oinfekterade hästar. Målet med denna ansökan är att skapa ett underlag för kontroll av sjukdomen kvarka efter ett utbrott med fokus på dom dolda smittbäraren; hur smittsamma är dom och hur ska vi agera för att stoppa smittspridningen?Studiens syfte och mål är att besvara följande frågeställningar:Betyder PCR-positiva provsvar att smitta kvarstår eller enbart att DNA från döda bakterier finns kvar efter genomgången infektion? Hur smittsamma är kroniska tysta smittbärare för mottagliga hästar (friska hästar som inte har antikroppar mot kvarka)?Kan tysta smittbärare börja utsöndra levande bakterier efter att de utsatts för stress, t ex. en längre transport?Hur länge efter att bakterien dött kan man påvisa dess DNA med PCR-prov från hästens svalg?Hur pa°verkar a¨ndringar i bakteriens DNA dess fo¨rma°ga att infektera andra ha¨star? Hur kan bakterien go¨mma sig fra°n kroppens immunfo¨rsvar upp till flera a°r hos kroniska smittba¨rare?Studien består av fyra olika experimentella delar:Friska hästar utsätts för daglig kontakt med tysta PCR-positiva smittbärare under tre veckor (hästarna får gå i samma hage). Eventuell smittspridning påvisas med kliniska symptom på sjukdom, sköljprover från luftsäckar/näshålan (som analyseras med PCR och bakterieodling) samt med serologi (antikroppssvar).Friska hästar utsätts för daglig kontakt (i hage) med tysta PCR-positiva smittbärare under tre veckor. Smittbärarna utsätts för låggradig stress (transport, engångsbehandling med kortikosteroider) som kan påverka immunsvaret. Eventuell smittspridning påvisas med samma sätt som i studie 1. Döda kvarkabakterier placeras i friska hästarnas luftsäckar och genom regelbundna provtagningar undersöks hur länge de döda bakteriernas DNA finns kvar i hästarnas luftsäckar.Hur reagerar kroppens immunförsvar på cellnivå mot trunkerade kvarkabakterier isolerade från tysta smittbärare i jämförelse mot kvarkabakterier isolerade från akut sjuka hästar.