| |
| Ämnesområde: |
| Samhällsvetenskaplig miljöforskning |
|
|
| Namn: |
|
| E-post: |
hahn@ctm.su.se |
| Univ./Institution: |
Stockholms universitet - Centrum för tvärvetenskaplig miljöforskning, CTM |
| Projekttitel (sv): |
Samverkan för naturvård: betydelsen av socialt kapital, institutioner och lärande organisationer för att främja resiliens i social-ekologiska system. |
| Projekttitel (eng): |
Collaboration for ecosystem management: the role of social capital, institutions and organizational learning for building resilience in social-ecological systems. |
| Värdhögskola: |
Stockholms universitet |
| SCB-klassificering: |
Övrig biologi |
| Beviljat (SEK): |
Bidragsform |
|
2007 |
|
|
|
|
|
| |
Forskarassistent |
|
760000 |
|
|
|
|
|
|
| Fortsättningsprojekt: |
2002-266, 2006-1043 |
| Beskrivning: |
Inom naturresursförvaltning har det under senare år blivit populärt med olika former av samförvaltning. Det finns mycket som talar för detta, framför allt en breddning av demokratin där lokalsamhällen blir delaktiga i förvaltningen. Samförvaltning kan se ut på olika sätt, dels beroende av hur markrättigheterna och andra regelverk är fördelade och utformade, dels hur själva processen går till. Legitimiteten sägs öka när staten släpper ifrån sig befogenheter att bestämma om naturresursförvaltningen men olika intressenter kan ha olika idéer om hur marken skall skötas. Det behövs därför en djupare samhällsvetenskaplig analys av samverkanformer, konflikthantering och ansvarsutkrävande. Förutom de demokratiska aspekterna är ett syfte med samverkan även att naturresurserna skall ge fler synergieffekter i form av ekosystemtjänster som efterfrågas av de lokala aktörerna. Detta underlättas av en öppen process med stort inslag av lärande. Hur sådana processer skall främjas är en viktig fråga för svensk och internationell miljöpolicy.
|
 |
| Inomvetenskaplig redovisning: |
Project title: Collaboration for ecosystem management: the role of social capital,
institutions and organizational learning for building resilience in social-ecological
systems.
Introduction
The research for my last year as assistant professor has been conducted part-time for 2½ years due to other responsibilities such as parental leave, teaching and director of studies. The research has focused on how people organize in horizontal and vertical networks to formulate visions and implement ecosystem management. In particular the last article addresses legitimacy and accountability issues. One HYPOTHESIS is that there may be a trade-off between legitimacy and accountability in local self-organized governance networks. To the extent that the most affected stakeholders are involved and can influence the management, legitimacy is
enhanced. At the same time, accountability becomes less straight-forward if formal lines of authority become blurred when network-based governance systems are self-organized and diverse policy actors are knitted together in policy networks to guide management plans. Scholars in ecosystem management are generally positive to policy/governance networks and emphasize its potential for enhancing social learning and adaptability to the complex interactions in social-ecological systems. Political scientists, on the other hand, have focused on legitimacy and accountability aspects and much of this literature emphasizes the risk that the public interest is threatened by governance networks. Theoretical findings diverge over these matters and the PURPOSE of this project was to shed empirical light on who is accountable: to what extent is the decision-making processes in a governance network integrated with and nested in the formal democratic structures and to what extent does it create a ?parallel democracy,? and thus a potential threat to the public interest?
Methods
To shed light on these contested issues I chose a case study approach and a case that I am familiar with, Kristianstads Vattenrike Biosphere Reserve (KVBR). I asked a few key informants to list the individuals who have participated in the governance network supporting the development to become a biosphere reserve. Sixteen persons were interviewed, using a set of open-ended semi-structured. Three of these interviewees were not included in the original list but suggested by other interviewees (snowball sampling). They were all asked in what ways they supported the development of KVBR ? e.g. with knowledge input, financially, providing links to other key persons, navigating institutional arrangements, lobbying within and outside their organization. They were also asked which mandate they had from their agency/organization for participating in the KVBR governance network and if they had created this mandate themselves. This begged the question about who is accountable if a project they are involved in fails. Finally I asked about their opinion of whether the decision-making processes for KVBR were integrated and nested in the formal democratic structures or if the governance network has created a ?parallel democracy.?
Results
The results were compared to four different conjectures concerning the role of governance networks. The findings suggest that the governance network of KVBR fits nicely to the ?complementarity conjecture?: quasi-governmental networks with loosely defined constitutional status, in which civil society can interact with public servants. The multilevel governance network has enabled a commitment and ?extended accountability? for making the area a biosphere reserve and attaining the necessary political, legal, and financial support. Furthermore, the management has been transformed to a collaborative one focusing on learning and adaptation. The Biosphere Office, a municipal organization, has had an unusual free mandate to collaborate with civil society based on the goal of becoming a biosphere reserve. Key politicians emphasize that the informal, creative activities are self-organized and out of their control but the decision-making is fully integrated in the municipal representative democracy. The Biosphere Office has introduced novel approaches to stakeholder collaboration and influenced the way other municipal organizations and administrations today interact with farmers, e.g. through ?environmental breakfasts.? The hypothesis that the self-organized governance network around KVBR has moved the decision arena, and hence accountability, beyond the realm of elected politicians, was firmly rejected. An alternative governance network type discussed in the literature is the ?transition conjecture,? where decisions are increasingly made through stakeholder deliberation, reducing the role of politicians to facilitators, and where representative democracy gradually is replaced by governance networks. Whether we would welcome such a transition or not, there is no evidence at all that KVBR represents a step to such transition.
Discussion and conclusion
The perhaps most striking finding is how the proposals and work by an innovative, flexible and open network of concerned individuals have been embedded in the formal democratic and institutional structures since the process started in 1989. Too often the scale of ecosystem management does not match the scale of power and accountability; very often local initiatives are good at developing networks and generating action but fail to embed this into the democratic structure. The Sub-global Millennium Ecosystem Assessment identified this lack of embeddedness and multilevel collaboration as a major characteristic of unsuccessful responses to ecosystem change (Malayang et al. 2006). The Biosphere Office, on the other hand, has been concerned with developing links to national agencies and embedding all decisions within the formal municipal structure right from the start. The paper concludes that both legitimacy and accountability can be obtained if self-organized governance networks are nested in the formal political system. Facilitating and governing such networks, without hampering their flexibility, adaptability and innovativeness, represents a new challenge for the modern state.
Publications 2007-2009
Hahn, T. In preparation. Self-organized policy networks for governance of ecosystems: who is accountable? To be submitted to Ecology & Society
Galaz, V., T. Hahn, P. Olsson, C. Folke and U. Svedin. (2008). The Problem of Fit between Ecosystems and Governance Systems: Insights and Emerging Challenges. In: Young, O., L.A. King and H. Schroeder (editors). The Institutional Dimensions of Global Environmental Change: Principal Findings and Future Directions, MIT Press, Boston.
Hahn, T., L. Schultz, C. Folke and P. Olsson. (2008). Social networks as sources of resilience in social-ecological systems. In: Norberg, J. and G. Cumming (eds.), Complexity theory for a Sustainable Future, Columbia University Press.
Folke, C., J. Colding, P. Olsson, and T. Hahn. (2007). Integrated Social-Ecological Systems and Adaptive Governance of Ecosystem Services. In: Pretty, J., A. Ball, T. Benton, J. Guivant, D. Lee, D. Orr, M. Pfeffer and H. Ward (editors). Sage Handbook on Environment and Society, Sage Publications, London.
Olsson, P., C. Folke, V. Galaz, T. Hahn and L. Schultz 2007. Enhancing the Fit through Adaptive Co-management: Creating and Maintaining Bridging Functions for Matching Scales in the Kristianstads Vattenrike Biosphere Reserve, Sweden. Ecology and Society 12 (1): 28. [online] URL: http://www.ecologyandsociety.org/vol12/iss1/art28/
|
|
| Populärvetenskaplig redovisning: |
Bakgrund och syfte
Inom naturresursförvaltning har det på senare år blivit populärt med olika former av samförvaltning eller samverkan för naturvård. Det finns mycket som talar för detta, framför allt en breddning av demokratin där lokalsamhällen blir delaktiga i förvaltningen. Vilka ekosystemtjänster som är mest värdefulla är inte bara en biologisk fråga om ekosystemfunktioner utan även en värderingsfråga, om vad som efterfrågas mest av olika aktörer. För att få till stånd en god ekosystemförvaltning krävs därför deltagande av aktörer från olika intressentgrupper i samhället. Hur samverkan sker beror till stor del på hur kontakter byggs upp mellan olika intressenter, hur tillit, respekt och ansvar växer fram i dessa kontakter. Detta kallas ofta för socialt kapitalt och har visat sig vara betydelsefullt för framgångsrik ekosystemförvaltning.
En möjlig nackdel med att överlåta förvaltningen av ett ekosystem till ett nätverk av intressenter är att politikerna, som antas representera allmänintresset, förlorar inflytande. Detta gäller i synnerhet om nätverket är självorganiserat och nyckelpersonerna från exempelvis Naturvårdsverket och kommunala förvaltningar opererar på eget mandat och samverkar med det civila samhället, utan uppdrag från sin organisation. Detta kan upplevas legitimt av aktörerna från det civila samhället med ansvarsutkrävandet blir otydligt. Detta är en vanlig invändning från statsvetare. Å andra sidan menar många forskare, däribland många ekologer, att det just är den informella och självorganiserade karaktären hos dessa nätverk som skapar flexibilitet och innovation, som är viktigt för en adaptiv förvaltning. Teorier om detta spretar åt olika håll och SYFTET med projektet är att ge ny empirisk kunskap om hur legitimitet och ansvarsutkrävande påverkas av självorganiserande policy-nätverk.
Metod
Som fallstudie valdes Kristianstads Vattenrike Biosfärområde som blev Sveriges första biosfärområde 2005. Olika teorier inom det tvärvetenskapliga forskningsområdet ekosystemförvaltning studerades och utgjorde grunden för såväl frågeställningar som analys. Semi-strukturerade djupintervjuer genomfördes med de främsta nyckelpersonerna: lokalpolitiker, tjänstemän på olika nivåer (kommun, län, stat, internationellt), frivilligorganisationer och forskare.
Huvudresultat
Processen att bli ett biosfärområde startade redan 1988 då Sven-Erik Magnusson skrev en ansökan tillsammans med representanter från naturvård, turism och forskning. Ansökan riktades till Kommunstyrelsen i Kristianstad och Länsstyrelsen och utgjorde embryot till vad som skulle bli ett mycket framgångsrikt policy-nätverk som spänner mellan olika sektorer från lokal till global nivå. Arbetet inom policy-nätverket har varit informellt såtillvida att det har byggt mer på de enskilda personernas engagemang än på direktiv. Kreativitet, kompetens och en stark vilja att lösa problem har genomsyrat detta arbete. Många tjänstemän uppger att det är de själva som har förankrat arbetet inom sin myndighet snarare än att de fått direktiv uppifrån. Samtliga tre ordföranden för Kommunstyrelsen menar att även om frågorna förberetts i nätverk utanför deras kontroll så har beslutsprocessen varit fullt förankrad i den kommunala demokratiska strukturen.
Inom forskningen diskuteras åtminstone två olika sorters typer av policy-nätverk; ?demokratisk transition? och ?parlamentariskt komplement?. I det förstnämnda tolkas policy-nätverk som ett första steg i en transition där beslut alltmer fattas genom interaktion/nätverkande mellan olika intressenter, där politikernas roll reduceras till att skapa demokratiska förutsättningar för nätverkande. Den representativa demokratin, såsom vi känner den, ersätts av policy-nätverk. Vad vi än må tycka om en sådan utveckling så är policy-nätverket för Kristianstads Vattenrike Biosfärområde inget exempel på en sådan utveckling. ?Parlamentariskt komplement?, å andra sidan, beskriver policy-nätverk som informella nätverk som ger det civila samhället möjlighet att interagera med tjänstemän. Det är så vi skall förstå policy-nätverket för Kristianstads Vattenrike.
Konklusion
Den mest slående slutsatsen är hur väl det kreativa, flexibla och öppna nätverket har varit förankrat i den representativa demokratin redan från början. Alltför ofta matchar inte skalan för ekosystemskötsel den institutionella skalan för beslutsfattande och ansvarsutkrävande. De sub-globala studierna inom The Millennium Ecosystem Assessment identifierade denna brist på förankring i demokratiska strukturer, samt bristen på samverkan lokalt-nationellt, som viktiga faktorer bakom misslyckad policy för ekosystemförvaltning. Biosfärkontoret (främst Sven-Erik Magnusson och Karin Magntorn) har å andra sidan lyckats kombinera kreativt nätverkande med demokratisk förankring. Idag ser andra delar av kommunen deras arbetssätt som ett föredöme och man har exempelvis börjat bjuda in bönder till ?miljöfrukostar?. Artikelns slutsats är att både legitimitet och ansvarsutkrävande kan öka om självorganiserade policy-nätverk förankras i den representativa demokratin. Att underlätta för, och styra, sådana nätverk utgör en ny demokratisk utmaning.
Populärvetenskapliga artiklar och presentationer för beslutsfattare:
maj 2009 Föreläsning för en afrikansk/asiatisk UNEP delegation om Education for Sustainable Development (ESD) in Higher Education. Stockholm
maj 2008 Föreläsning om Ecosystem Services Review för SWESIF, Stockholm
sept 2007 Organisation av och föreläsning för konferensen Klimatpolitikens ekonomiska utmaningar, Stockholm
mars 2007 Föreläsning för Riksdagens Miljö- och jordbruksutskott, Stockholm
feb 2007 Föreläsning för Naturvårdsverket om Ekosystemansatsen och Kristianstads Vattenrike
nov 2006 Föreläsning för en kinesisk delegation om The Millennium Ecosystem Assessment
mars 2006 ?Tillväxt med förenad vård av ekosystem.? Miljöforskning nr 2 /2006. http://miljoforskning.formas.se/formas/ (Sök Artiklar, Författare Hahn)
|
|
|
|